VR2013 #2 De ljuva tingen - och en önskan om en glad midsommar

Tjugosju timmar kvar till start. Befinner mig högst olämpligt i en stor sportaffär och försöker tröstshoppa av mig nervositeten. Förstår efter att ha tjuvlyssnat på en konversation att jag inte är ensam. Två killar står och vrider och vänder på gula regnjackor och eftersom jag är nervös så börjar jag oundvikligen, som alltid att prata. Jo, de ska köpa jackor inför morgondagen och inser även de det olämpliga i ett dylikt tilltag dryga dygnet före start. Själv viftar jag med en långärmad, svart och oerhört prissänkt jersey från Castelli och påpekar att "den här behöver jag ju inte ens, hehe". Innan vi skiljs åt konstaterar vi att de ska starta sex minuter före mig och Petter och vi önskar varandra lycka till. Jag går till kassan med min onödiga cykeltröja.


Några saker minns jag.


Uppenbarelsen av gamla engelska-kursaren Elna Dahlstrand (formcykel.se) tolv minuter före start och ett välbehövligt, lugnande samtal med henne. 

Det vinande ljudet av en skyndsamt närmande subnågontingklunga. Jag trodde att jag skulle hata det. Det innebär ju ändå att bli besegrad. Trots detta peppades jag enormt av ljuden och de olika färgerna som passerade flertalet gånger i synnerhet om det gjordes på ett snyggt och respektfullt vis.

Fem småtjejer uppställda på rad utmed vägkanten i Vadstena med utsträckta händer i hopp om att få en serie-high-five. Av mig fick de det. Jag fick motivation.

Nattsuddande studenter dragandes längs Jönköpings gator hand i hand men även jagande efter cyklister för att få ge dem en hjälpande knuff på vägen.

Dragspelande tjej på en busshållplats någonstans efter Habo.

En trött norrlänning i karlsborgsdepån med en likadan, 15 år gammal cykel som jag. Ett fint samtal.

Den icke sinande strömmen av uppmuntrande tillrop från cykelkompisen Petter.



Och så var det ju de där killarna från sportaffären. I fem eller sex depåer sprang vi på dem. Vi peppade varandra och drog vidare. Jag såg dem faktiskt aldrig cykla. När vi till slut sågs i Motala efter målgång var jag tvungen att ta den där bilden (först i inlägget). De hade tränat 27 respektive 30 mil och cyklade in på en bara något sämre tid än vi. Martin från Huskvarna och Christian från Jönköping hjälpte till att göra rundan fin och kvalar lätt in bland de ljuva ting jag minns.

Undertecknad, inte alltför pigg i depån i Medevi.