söndag 16 juni 2013

Idag bar jag min medalj under jackan när jag handlade mat

Och så sitter jag där vid köksborden och matar min dotter med mosad banan och tänker att jag om cirka 20 år kommer sitta, kanske vid samma köksbord och förmana henne. Förmaningarna kommer handla om hennes stundande första vätternrunda och om att inte hamna i vätskebristens onda famn. Sedan kommer jag skratta och berätta för henne exakt hur hon ska göra för att inte efter genomfört lopp få blodsprängda ögon, sprängande huvudvärk, ymniga svettningar, sluddrigt tal och ett illamående som slutar i kaskadspyor. Sedan ska jag fortsätta med att berätta hur dum jag var på den tiden som inte förstod bättre.

Problemet just nu är att jag inte har en aning om hur man gör. Att runda Vättern gick bra. Det var min andra runda och jag lyckades idag rota fram min första medalj från 1995. Den gången fick jag kasta ifrån mig cykeln vid varje depå för att desperat tömma blåsan fortast möjligt. I år kändes det lite mer normalt men fem sex timmar efter loppet hamnade jag alltså i ovanstående tillstånd.

Imorgon eller kanske dagen därpå ska jag försöka prata med någon som kan hjälpa mig hitta svaren jag ska presentera för min dotter om 20 år (och känn nu ingen press L för du används mest för att rädda storyn i detta inlägg). Nu ska jag dricka lite vatten och sova några timmar. Om ett par dagar ska cykeln fram igen för jag börjar redan längta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar